Traditioner

Ett varmt svenskt julhem med gran, adventsljus och vinter utanför.
En scen ur Tomten.se:s levande julbok

Julens seder är ett arv i lager på lager: medeltida helgondagar, bondesamhällets matfester, 1800-talets borgerliga granar och 1900-talets tv-soffa. Här går vi igenom julens svenska rytm från första advent till tjugondag Knut – och bjuder på några av världens mest oväntade traditioner.

Advent – väntans tid

En familj tänder det första av fyra adventsljus i ett varmt timmerhus.
Det första ljuset: början på julens långa väntan.

Fyra söndagar före juldagen tänds det första ljuset i adventsstaken, och i fönstren dyker adventsstjärnorna upp som lysande punkter i vintermörkret. Barnens nedräkning sköts av adventskalendern med sina tjugofyra luckor – en tradition med tyska rötter från tidigt 1900-tal som i Sverige fått en alldeles egen följeslagare: julkalendern i radio sedan 1957 och i tv sedan 1960.

Lucia – ljusdrottningen

Lucia leder ett stilla ljusfölje genom ett mörkt svenskt hem.
Luciamorgon – ljus, sång och saffran före gryningen.

Den 13 december fylls skolor, kyrkor och arbetsplatser av vitklädda tåg, levande ljus och doften av saffran. Luciafirandet har gamla rötter i svensk folktradition, men det offentliga luciatåget som vi känner det fick sitt stora genombrott när en Stockholmstidning började arrangera luciakröning 1927. Lussekatterna och glöggen behöver ingen historisk motivering – de försvarar sin plats själva.

Julafton – dagen med stort J

Tre generationer möter jultomten i dörren på svensk julafton.
Julafton samlar familjen när vinternatten är som mörkast.

I Sverige är det julafton, inte juldagen, som är julens nav. Dagen kallas också dopparedagen, efter seden att doppa bröd i skinkspadet. Klockan tre samlas en stor del av landet framför Kalle Anka och hans vänner, sänt varje julafton sedan 1960. Sedan kommer klapparna – och själva ordet julklapp bär på en egen historia: förr klappade man hårt på dörren, kastade in gåvan med en skämtsam vers och sprang. Rimmen på paketen är det som blev kvar av leken.

Granen – tysk gäst som blev svensk

En familj klär en gran med äpplen, halmprydnader och levande ljus.
Den tyska gästen blev till sist självklar i svenska julhem.

Julgranen vandrade in från Tyskland och nådde Sverige under 1700-talet, men var länge en angelägenhet för herrgårdar och stadshem. Först mot slutet av 1800-talet stod den i var mans stuga. I dag klär vi den, dansar kring den och plundrar den – allt enligt schema.

Från julotta till tjugondag Knut

Bybor går med lyktor mot julottan medan julgranen börjar kläs av hemma.
Från julottans gryning till den sista dansen kring granen.

Juldagen inleddes förr med julotta i gryningen, och mellandagarna är än i dag ett stillsamt ingenmansland av rester och sällskapsspel. Trettonhelgen sätter punkt för helgerna, men julen får officiellt vara kvar till den 13 januari – tjugondag Knut, då granen kläs av och dansas ut. Talesättet säger det bäst: tjugondag Knut kör julen ut.

Jul i världen – fem oväntade seder

Föremål från flera av världens jultraditioner lyser i ett mörkt träskåp.
Julens märkliga och vackra föremål berättar olika historier runt världen.
  • Katalonien: barnen matar julstocken caga tió i veckor – på julafton slår man på den med pinnar och sjunger tills den ”bajsar” fram godis och presenter.
  • Japan: friterad kyckling från en viss snabbmatskedja har blivit så etablerad julmat att hinkarna förbeställs veckor i förväg.
  • Tjeckien och Polen: julbordets karp köps ofta levande – och får inte sällan simma några dagar i badkaret före tillagning.
  • Ukraina: granen pryds gärna med ett spindelnät av glitter, efter legenden om spindeln vars väv förvandlades till silver på julmorgonen.
  • Norge: enligt gammal sägen gömmer man kvastarna på julafton, så att inga häxor ska kunna låna dem under natten.